Life On Mars

För mig är livet som en klocka..
Så länge du inte låter batteriet ta slut som kommer alltid varje minut.
För varju sekund så kan allt hända samtidigt som allt är likadant.
Varje timme kommer alltid komma och varje siffra är likadan två gånger per dygn,
Varje dygn är likadant samtidigt som dom är så olika.
Mitt liv är som årstiderna, det är sommar, soligt och varmt.
Höst där allt är oförutsägbart och ruskigt.
Vinter där allt är kallt och mörkt.
Vår där nytt hopp kommer och värmen börjar sprida sig.
Och varje år är det samma sak.
Ni känner väl själva att man klarar vintern med hjälp av hoppet att sommarn snart kommer.
Tänk er min situation, om jag blir "rätt" medicinerad,
då kommer Hela mitt liv vara enbart en halvdan höst, ingen märkbar värme,
Ingen märkbar kyla,
Inge regn,
Ingen sol,
Inte ens åska.
Mina dygn kommer vara som att klockan alltid är 12,
Ingen variation.
Och vad händer med den Lina jag är under sommarn?
När jag är positiv, glad, skämtsam, positiv och allmänt energisk.
Den Lina kommer vara ett minne blott,
Hon kommer vara en skugga av den hon var, hon kommer vara ett tomt skal..
Är det här verkligen vad jag ska se fram emot?
You tell me, what would you do?



Det jag har att vänta mig