Life On Mars

All press från att skolan startar har gjort mig till ett känslomässigt vrak.
det känns som om jag nu för tiden har lättare för att gråta än att lé..
jag tvivlar på min pojkvän och känner mig otillräcklig, jag gråter ungefär en gång om dan..
jag klarar inte av att gå till skolan.
jag är rädd.... rädd för att depressionen är på väg tillbaka.
jag vill inte att den ska komma tillbaka för jag vill inte förlora allt igen.. jag har inte tid med att den kommer tillbaka..
skolan väntar inte precis på en... jag har helt enkelt inte tid.
vilket så klart gör mig ännu mer depressiv.. va är det för fel på mig egentligen, vad har hänt. för ett tag sen var jag ju så lycklig. Varför kan jag inte bara få vara lycklig och normal för en gångs skull... jag vill slippa den här jävla depressionen nu men nej nej det går ju inte för den är kronisk. Hej mitt namn är Lina öster och jag är ett kroniskt deprimerat missfoster, trevligt att råkas...

ps. Förlåt älskling för att jag inte kan vara den du vill att jag ska vara. om jag kunde så skulle jag men dina krav är för höga... snälla tröttna inte på mig.

svartsjuka finns i så många olika former, överallt, hela tiden.
jag är så trött på att vara svartsjuk på allt! det är helt sjukt.
och jag kan ju inte visa de heller eftersom då tror folk man är galen. är det bara jag som blir svartsjuk av dom mest konstiga anledningar? kanske är det helt normalt... men det tvivlar jag på..
en sak jag har märkt på senaste tiden är att vi tjejer inte nödvändigtvis behöver bli svartsjuka på andra tjejer utan även också andra killar, datorer, spel eller till och med land!

Sexuella fantasier var förut ett måste inom förhållanden. nuförtiden verkar det som om vi skulle klara oss bättre utan dom.
fantasierna har blivit så sjuka så att vi inte kan leva upp till dom. och då känner vi oss gärna otillräckliga i alla andra sexuella situationer.
har vi blivit så perversa att det skadar våra förhållanden? kommer vi snart inte ens kunna nöja oss med eller ens njuta av vanligt sex?
jag vet inte vad ni tycker men den tanken gör mig rädd... Det är ett stort fel hos människan, vi kan aldrig nöja oss, aldrig uppskatta dom små sakerna vi har blivit så höga på utvecklingen så att vi inte kan stanna upp och inse att vi kanske inte borde utvecklas mer.. vi kanske borde backa lite, stanna och ta det lugnt. allt kommer ju ändå gå åt helvete.

Man ska sluta när man ligger på topp!

Att vänskapen krisar ganska ofta när någon skaffar ett förhållande är ett känt faktum. men vems fel är det egentligen?
visst är det så att personen som skaffat förhållandet vill umgås mycket med sin pojkvän/flickvän i början. Men är det så fel? allt det där nykära tramset är fint. och inte tar man vänner för givet, man tar bara för givet att dom ska förstå och att dom orkar vänta på att det där nykära ska gå över. men när det väl gör det så är det ingen kvar som orkar kontakta en. det kanske är 1 eller 2 som fortfarande orkar ringa lite då och då. men är det verkligen vännen i förhållandet som dissar eller är det vännen som står utanför och ser på?
så fort man skaffar ett förhållande så verkar det om man försvinner från jordens yta... varför är det så?
Ja, jag vet inte men jag tror det är så att vännerna känner sig bortglömda. men alla har vell vart nykära nån gång?
man försvinner lite grann.
men så fort man försöker umgås med sina vänner så blir dom sura för att dom tydligen är ett "andrahandsval" sen blir dom sura för att man aldrig ringer.
aja, jag förstår inte alls men jag hoppas att mina vänner kommer tillbaka och blir som dom var mot mig förut, till skillnad från vissa som är exakt som förut. vilket jag uppskattar.

oh well... you tell me

Fan nu sitter man och super igen. Ja det är ju iaf fredag idag det är vell ett + ändå...
fast vad har hänt med mig? jag söp ju hela tiden förra sommarn och nu har man skaffat kille så nu super man i stort sätt ingenting... jobbigt.
jag var ju alkis lina^^ hon som alltid var på när nån skulle dricka. hon som var rolig och klättrade i träd xD
fan va kul jag hade, jag har ju kul med pojken min också men det är inte samma sak. man gjorde så många sjuka saker, låg med folk man inte kände och hamnade på efterfest med folk man aldrig träffat förr.... aja..
så länge man har pojkvän antar jag att man är ganska tråkig xD

Peace out my friends. don't forget me;) XOXO

Vi sitter här som 3 desperata små fjortisar och suktar efter alkohol. Gnäller för att vi kommer få det så sent.
Men seriöst vi vet ju att det kommer varför ska det vara så svårt att vänta? xD
det är ju inte precis som om vi aldrig fått vänta förut, förut var det ju inte ens säkert att vi skulle få tag i nåt.
jag har kommit fram till den slutsatsen att vi antagligen har blivit för bortskämda.
vi har det för lätt att få tag i alkohol nu... helt galet säger ja... helt jävla galet!




ps. FUCK YOU I'M DRUNK :D