2010-11-17
18:51:42
18:51:42
hassard to all
Jag säger att jag inte är fara för mig själv längre.
Vi vet nog alla att det inte är sant.
Det ända jag är större fara för,
Det ända jag gör större skada för,'
Är alla runt omkring mig,
Alla jag älskar,
Alla som haft oturen att känna mig.
Allt jag rör vid blir förstört,
Sabbat,
Jag ser folk som pussel och jag har sönder pusselbitar hos alla jag känner.
Dom förlorar oersättliga bitar.
Mina vänner har kommit ur sina depressioner men det var knappast pga mig.
Jag drog ner dom längre och längre.
Jag hindrade dom från att nå ytan så tidigt som dom hade kunnat göra.
Det låter som att jag tror att jag är så jävla viktig just nu.
Låter som att jag tror att jag har sån extrem stor inverkan på folk.
Dom älskade mig, dom litade på mig och jag förstörde dom pga det..
Jag menar inte att jag gav dom depressionerna, jag menar bara att jag hade kunnat hjälpt dom,
Dom hade kunnat må bättre tidigare om dom inte lärt känna mig.
Och jag var för feg för att avsluta mitt liv,
Var för feg för att rädda dom fråbn mig, jag är en köttätande bakterie och jag avslutar inte epedemin.
Jag står och tittar på medans jag förpestar allt jag har att leva för.
Om jag hade skurit lite djupare i 7'an.. om jag hade försvunnit så hade dom kommit över det och levt lyckligare.
FUCK!
Jag snodde deras liv, jag snodde deras pusselbitar.
Jag vill kunna ge det tillbaks, vill kunna förändra det förflutna,
Men skiten är att det förflutna fungerar på så sätt att det är absolut, går ej att ta tillbaka.
Går bara att "acceptera"
hur fan ska man kunna leva med det?
Vetskapen om att man enbart förstört saker,
Att man inte bidragit med något gott och vackert i sitt liv?
Ska jag stanna och fortsätta förstöra?
Eller ska jag lämna denna förbannade värld innan jag gör mer skada?
Kan ingen bestämma åt mig?
Jag kan fan inte göra det själv.
Vill inte vara självisk längre.
Dom skulle komma över sorgen..
Det vet jag.
Fuck, fuck, fuck!
Skulle "S" hittat sig själv tidigare?
Skulle "T" haft färre ärr som hon måste leva med?
Skulle "I" hittat meningen med livet tidigare?
Skulle "M" ha det bättre?
Skulle "Y" slippa depressionen?
Skulle "E" slippa känna skuld för sina dåliga peridoer?
Det jag vet är att mina framtida barn skulle slippa leva med en bipolär mamma som kommer ärra deras liv.
Vi vet nog alla att det inte är sant.
Det ända jag är större fara för,
Det ända jag gör större skada för,'
Är alla runt omkring mig,
Alla jag älskar,
Alla som haft oturen att känna mig.
Allt jag rör vid blir förstört,
Sabbat,
Jag ser folk som pussel och jag har sönder pusselbitar hos alla jag känner.
Dom förlorar oersättliga bitar.
Mina vänner har kommit ur sina depressioner men det var knappast pga mig.
Jag drog ner dom längre och längre.
Jag hindrade dom från att nå ytan så tidigt som dom hade kunnat göra.
Det låter som att jag tror att jag är så jävla viktig just nu.
Låter som att jag tror att jag har sån extrem stor inverkan på folk.
Dom älskade mig, dom litade på mig och jag förstörde dom pga det..
Jag menar inte att jag gav dom depressionerna, jag menar bara att jag hade kunnat hjälpt dom,
Dom hade kunnat må bättre tidigare om dom inte lärt känna mig.
Och jag var för feg för att avsluta mitt liv,
Var för feg för att rädda dom fråbn mig, jag är en köttätande bakterie och jag avslutar inte epedemin.
Jag står och tittar på medans jag förpestar allt jag har att leva för.
Om jag hade skurit lite djupare i 7'an.. om jag hade försvunnit så hade dom kommit över det och levt lyckligare.
FUCK!
Jag snodde deras liv, jag snodde deras pusselbitar.
Jag vill kunna ge det tillbaks, vill kunna förändra det förflutna,
Men skiten är att det förflutna fungerar på så sätt att det är absolut, går ej att ta tillbaka.
Går bara att "acceptera"
hur fan ska man kunna leva med det?
Vetskapen om att man enbart förstört saker,
Att man inte bidragit med något gott och vackert i sitt liv?
Ska jag stanna och fortsätta förstöra?
Eller ska jag lämna denna förbannade värld innan jag gör mer skada?
Kan ingen bestämma åt mig?
Jag kan fan inte göra det själv.
Vill inte vara självisk längre.
Dom skulle komma över sorgen..
Det vet jag.
Fuck, fuck, fuck!
Skulle "S" hittat sig själv tidigare?
Skulle "T" haft färre ärr som hon måste leva med?
Skulle "I" hittat meningen med livet tidigare?
Skulle "M" ha det bättre?
Skulle "Y" slippa depressionen?
Skulle "E" slippa känna skuld för sina dåliga peridoer?
Det jag vet är att mina framtida barn skulle slippa leva med en bipolär mamma som kommer ärra deras liv.
