Life On Mars

Hur kommer det sig att det är skitsamma att jag inte skämms och bara är mig själv.
Jag måste ju även tänka på hur andra skämms och tänker och tycker.
Om jag sköter mig själv och väljer att inte skämmas över onödiga saker som hur jag är och hur jag ser ut,
Varför kan inte andra då bara acceptera det?

Jag är varken lång,smal eller särskilt snygg men jag är jag.

Jag känner att det finns viktigare saker i livet än att se bra ut och klä sig snyggt.
Klär upp mig gör jag när det är något speciellt.
När jag bara är hemma eller drygar runt i österby så har jag helst av allt ett par mjukisar och en pösig t-shirt på mig,
för det tycker jag är skönt.

Ni får alla klä er och bete er hur ni vill, jag hoppas att alla klär sig satt dom känner sig nöjda med det.
Jag har spenderat många år av mitt liv med att skylla på mig själv att jag blev mobbad och utstött.
Kännt att det är mig det är fel på, att jag är ful, konstig, dum och pinsam.
Sen insåg jag att det finns mycket viktigare saker i livet.

Jag har vänner och familj som gillar mig för just den jag är, inte någon jag låtsas vara.
Folk jag inte känner får gärna tycka vad dom vill.
Jag vill inte vara vän med någon som inte gillar mig för den jag är. varken mer eller mindre.

acceptera att jag mår bättre när jag inte skämms.



Ha det fint.